tjejan

egentligen borde jag nog inte blogga för tillfället. Är dunderförkyld och lite deppig... Så varning för otroligt negativt inlägg nu...

Man kan tycka att som nygift borde jag vara världens gladaste och lyckligaste.
Jag är det egentligen. Men saker/människor i min närhet har förstört lyckan lite.
Förstår inte att människor inte kan glädjas med oss. Vi har gift oss för tusan, inte skapat världens undergång som vissa tror eller något. Var lite positiva för fasen! Det sårar så jäkla mycket att vi inte får njuta/glädjas åt detta.. Vi har valt att göra något som fungerar för oss men varenda jävla människa måste ha en åsikt om hur de anser att vi BORDE göra.. Jag kunde inte bry mig mindre. Hade vi velat ha det som NI vill hade vi gjort det. Tar såklart gärna emot TIPS men är så trött på allt gnäll. Vi gifte oss inte i en kyrka för vi anser att gud inte finns. Det känns som att vårt bröllop skulle bli på låtsas om vi lovade varandra evig trohet och bla bla bla inför gud när han inte finns. Alltså var rådhuset på riktigt för oss. Jag ville inte ha en vit klänning för jag tyckte den jag har är finare. Och ska man kolla historiskt vad en vit klänning betyder går det ändå inte :P. Vi valde att inte bjuda varenda jävla människa vi någonsin träffat för vi tycker att det är en viktig händelse och därför vill vi dela den med personer som betyder något för oss. Varför bjuda en föredetta vän eller en släkting om man aldrig någonsin har kontakt annars? Massa saker som folk ansett att vi gjort fel med. Så tråkigt att alla dessutom känner att de måste berätta det för oss.......

Och jag skulle vilja säga att jag inte är ett dugg egoistisk egentligen (tycker jag själv.. :P ) men när jag för en gångs skull var det, jag släppte allt i min närhet för att bara leva i denna lycka med min man, då fick det sådana stora konsekvenser att det är helt galet. Förstår inte folk att man vill njuta av en sådan här sak? Man vill leva i sin nygift-bubbla!! Men nähädå, se det gick inte. Jag får inte tänka på mig själv.. Alltid sätta andra i första hand. Flera stycken som kände sig sårade över att jag "glömt" bort dom mitt i all min lycka.. Men hur snällt är det att begära av mig att jag ska tänka på alla andra först jämt och ständigt. Inte ens nu fick jag ha denna lycka.

Jag känner mig verkligen besviken på att människor inte kan acceptera att man vill vara lycklig någon gång, när de själva inte är det (?). De måste förstöra, trycka ner och såra.
Jag känner mig också besviken på mig själv som bryr mig och tar åt mig av människorna i min närhet. Jag borde bara ignorera och fortsätta vara lycklig med min man men det går inte. Jag tar åt mig när folk är elaka, jag bryr mig, jag blir så jävla ledsen att det tar över..

Tur att min man är så fantastisk iallafall!! I fredags kom han hem med en fin röd gerbera för att vi varit gifta i tre veckor :D. Han ger mig små saker, säger så fina saker och gör så fina saker för mig. Jag blir helt lycklig över att tänka på honom. Han är den finaste människa jag någonsin träffat!
Och ja, självklart försöker jag vara lika fantastisk tillbaka :P.

Nu släpper vi ämnet bröllop tycker jag. Det är inte ens roligt att prata om det längre, så tack alla ni som förstört det för mig! Jag hoppas att ni gifter er någon gång och inser hur det känns och därmed ångrar er som fan när ni inser hur dumma i huvudet ni varit mot mig!! (Alla ska inte känna sig träffade eller om ni ska känna er träffade så kanske inte lika mycket som vissa andra, men det har blivit för mycket. Det är för många som är missnöjda och jag orkar inte mer skit... Ett bröllop ska vara ett fantastiskt minne.. Det har jag men det är kantat med så många negativa människor att jag blir ledsen...)

I helgen var vi barnvakt åt Arian. Jag fattar inte hur föräldrar orkar med sina barn om jag ska vara ärlig. Jag har varit helt död.. Nu också men nu är jag ju dunderförkyld (tack Arian för snor-presenten.. Jag kände att jag behövde det efter att nästan blivit frisk efter två månaders förkylningar..! :D )
Men det var jäkligt trevligt, mysigt och roligt också. Han är en unge full med bus och konstigheter. Och han är så himla gullig. Jag blir helt varm när han kallar mig Mimmi, att han blir så glad att han skrattar bara av att se mig och han pussas och kramas så mycket! 
Det har iallafall varit en jäkligt bra helg. Kändes helt knasigt i fredags när mannen min kom från jobbet och jag hade maten färdig på bordet, ungarna (arian och min lillebror) lekte och hjärtat kom hem med blommor. Kände mig som en riktig hemmafru.. Haha.
Känns ändå som att vi inte alls vill ha barn än. Jag är inte redo att ge upp vårt liv, vår spontanitet och allt annat.. Hade iofs inte tänkt att skaffa barn nu ändå (så sluta tjata om det nu..). Jag har ju lite över 2 år kvar på min utbildning och jag tycker det hade varit skönt att fixa det först..

Däremot vill jag verkligen flytta. Känner mig färdigbodd här. Fast ändå inte. Vår första lägenhet! Men hade varit så skönt med lite trädgård. Lite nytt.. Fast vill ju inte mista alla fina "grannar".

Nej, jag ger upp bloggandet..
Håller på med möhippeinlägg men bara 1 av tjejerna har skickat sina bilder till mig... 1!!!! En månad senare liksom.. Så lite trist att blogga när man inte har alla bilder.. Men det kommer kanske, någon gång...

Inte fått bröllopsbilderna heller tror jag.. Hjärtats bror skickade ju bilderna på minneskort i ett kuvert.. Det var helt sönder när det kom fram och minneskortet var borta (tack posten!!)
Och han har inte blivit färdig till att skicka det via datorn än...... Hade ju velat framkalla bilder och ha på festen som är nästa lördag men verkar som att vi får skita i det också.... :(

Som sagt, ger upp nu. Inget roligt att blogga när man är nere...