15 veckor
Jag tror det är ungefär 15 veckor som jag väntat. I vissas ögon är det ingenting men för mig har det varit en evighet. Alla dagar har sniglat sig fram och aldrig tagit slut. Så även denna sista dag. Jag tänkte sova länge för att dagen skulle ta slut fortare. Det gick sådär. Vaknade 08.30. Det är inte så länge jag tänkte mig. Men låg kvar i sängen i två timmar till och gosade med kisefisarna.. Sen har jag försökt hitta på saker hela tiden. Men ändå är klockan för fasen inte ens två!! Blir tokig!
Sitter iallafall här med skorna jag ska ha imorgon på mig. Har ju för tusan glömt att gå in dom (smart) så jobbar på det nu. Den vänstra klämmer lite på lilltån men annars funkar det bra.. :P
Har dessutom ett epilerat ben. Det kliar och svider. Hade glömt smärtan..... Men ska snart ge mig på det andra också. Usch! Galet villka saker man kan göra mot sig själv för att vara fin.
Tjejerna hade möhippa för mig i lördags också. Dom är underbara, mina fina vänner. Men storyn om det kommer när jag fått alla flera hundra bilder som togs :P
Är glad som tusan att min fina vän Sessan kom ner! Var nästan ett år sedan vi sågs sist och det känns så illa illa.. Från att träffas varje dag till en gång om året. :(
Blev iallafall inspirerad till att göra en spotifylista med alla gamla favoriter jag lyssnat på genom åren. Men blev nästan lite sentimental och nedstämd. Haha.
Det känns som en stor förändring imorgon. Fast den är nog större för mig än för hjärtat. Jag ska ju ta hans efternamn. Han får en fru vid sin sida, stort nog helt klart. Men jag får en man och ett nytt namn. Även om jag kände ganska snabbt att jag kunde byta efternamn har man ju funderat på det en del sådär i efterhand och det känns lite konstigt. Även om min familj alltid kommer vara min familj så har vi ju inte samma namn längre. Jag tappar den gemensamma nämnaren med min fina familj. Vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan egentligen.. Men när jag var 12 la jag till ett efternamn. Så jag skulle heta samma som både mamma och pappa. (Mamma hade gift om sig och tagit hans namn). Det var viktigt att känna någon tillhörighet även med mamma. Och det gjorde jag när vi fick samma efternamn.. Hänger ni ens med?
Jag flummar säkert men det är många tankar som passerar idag. Sådär dagen innan vårt bröllop :)
Absolut inte så jag ångrar någonting eller får kalla fötter eller sådär. Men man har ju mycket att fundera på.
Och jag är i en konstig stämning med all minnesmusik.
Så det är nog lika bra att inte blogga mer nu.. :P
Sitter iallafall här med skorna jag ska ha imorgon på mig. Har ju för tusan glömt att gå in dom (smart) så jobbar på det nu. Den vänstra klämmer lite på lilltån men annars funkar det bra.. :P
Har dessutom ett epilerat ben. Det kliar och svider. Hade glömt smärtan..... Men ska snart ge mig på det andra också. Usch! Galet villka saker man kan göra mot sig själv för att vara fin.
Tjejerna hade möhippa för mig i lördags också. Dom är underbara, mina fina vänner. Men storyn om det kommer när jag fått alla flera hundra bilder som togs :P
Är glad som tusan att min fina vän Sessan kom ner! Var nästan ett år sedan vi sågs sist och det känns så illa illa.. Från att träffas varje dag till en gång om året. :(
Blev iallafall inspirerad till att göra en spotifylista med alla gamla favoriter jag lyssnat på genom åren. Men blev nästan lite sentimental och nedstämd. Haha.
Det känns som en stor förändring imorgon. Fast den är nog större för mig än för hjärtat. Jag ska ju ta hans efternamn. Han får en fru vid sin sida, stort nog helt klart. Men jag får en man och ett nytt namn. Även om jag kände ganska snabbt att jag kunde byta efternamn har man ju funderat på det en del sådär i efterhand och det känns lite konstigt. Även om min familj alltid kommer vara min familj så har vi ju inte samma namn längre. Jag tappar den gemensamma nämnaren med min fina familj. Vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan egentligen.. Men när jag var 12 la jag till ett efternamn. Så jag skulle heta samma som både mamma och pappa. (Mamma hade gift om sig och tagit hans namn). Det var viktigt att känna någon tillhörighet även med mamma. Och det gjorde jag när vi fick samma efternamn.. Hänger ni ens med?
Jag flummar säkert men det är många tankar som passerar idag. Sådär dagen innan vårt bröllop :)
Absolut inte så jag ångrar någonting eller får kalla fötter eller sådär. Men man har ju mycket att fundera på.
Och jag är i en konstig stämning med all minnesmusik.
Så det är nog lika bra att inte blogga mer nu.. :P
Kommentarer
Trackback
